Six feet under
Det är nog första gången som jag följt en tv-serie och jag måste säga att det är jättehärligt. Det är så mycket bättre än att se en film som tar slut efter två timmar. Nej, numera kan jag följa historien huuur lääänge soom heelst. Och det är bara positivt.
This is my headline.
Jag förstår inte var denna dagen har tagit vägen. Det var meningen att jag skulle hinna göra allt som jag inte hunnit med tidigare, men sen så gjorde jag visst ingenting. Som det kan bli.
-Vi hittade Minho i Seoul, han stod utanför Etude House:3
Kimi dake wo.... atashi dake wo
Haha, min tröja syns på den här bilden. Det var lite kul för jag tror inte ens att jag köpte den samtidigt som jag tog bilden..
-Sjuk sen i torsdags (ja, det innebär att jag varit sjuk heeela helgen..) Jag känner att jag börjar bli lite trött på det här nu. Förmodligen kommer jag se klart de fyra sista avsnitten av Bokura ga Ita och göra klart mitt bildprojekt, nu har jag ju åtminstone tid till det. (Precis som om jag inte haft det innan, hah)-
Locked up on Seoul Tower
Önskar att jag var kvar där, men nej :(
Jag hälsar mig själv välkommen tillbaka
Nu är det ju över en vecka sedan jag kom hem från Seoul, men har inte haft tid att uppdatera bloggen sedan dess. Seoul var helt fantastiskt, jag sitter typ och gråter varje dag för att jag vill åka tillbaka men inte kan :'(
Det känns så konstigt att man är i himmelriket en vecka, och sedan så vips är man hemma igen. Det känns liksom inte rätt. Och så ser man bilderna och kan verkligen känna känslan av hur det verkligen var just då i den sekunden. Jag kände mig mer hemma i Seoul än vad jag någonsin har gjort här i Sverige.
Nej, usch jag vill inte tänka på de (minst) tre år jag har kvar här innan jag kan bestämma över mig själv. Då, om tre år, är jag påväg till Japan och då kommer allt att bli såå braa :D
